Dunkadunka
Nu blir det ett vardagstråkigt inlägg tyvärr. Känns dock nödvändigt för att jag ska hinna ikapp mig själv, får mer inspiration.
Jag är inte arg längre, se föregående inlägg. Vad har hänt sedan dess? Inte mycket alltså, har snarare givit upp mer än vad jag tagit för mig. Jobbar, drar ut och dricker vin och nördar med datorn. Träning är helt obefintlig. Gymkortet jag laddade på förra månaden har bara blivit använt två gånger. Jag har äntligen erkänt för mig själv att jag tycker att det är så tråkigt att gå på gym just nu. Känns helt rätt att köra på längdskidorna istället.
I fredags var jag på en off the hook kväll. Middag på Eastern med Angelica och Annika och alla andra, sen vidare till Lugnvik och sista anhalt Huset där även jag dansade skorna av mig.
Sen gjorde jag en långkörare ute i Valla på lördag till söndag. När jag kom hem blev det en elefant bärs för jag var så törstig. Det ena ledde tilld et andra och sen tänkte jag att jag skulle gräva fram lite skivor. Blev första verket, Experience (1992) och The Fat of The Land (1997) av elektrogruppen The Prodigy, om ni minns låtar som Breathe och Firestarter?
Vart har dom här skivorna varit alla år? Det är det första som slår mig, och att jag fortfarande gillar det. Är som ni vet inget direkt fan av musik med för mycket artificiell konst. Laserljud och samplingar ni vet.
Nu har jag lirat de tre första skivorna oavbrutet, och på något vis råkade jag se att de släppte en ny skiva igår, den första sedan 2004. Skeptisk som jag är förväntar jag mig inget speciellt, men helsike så grym den är. Kommer lätt hamna på nästa skivbeställning som förresten har temat "Nya skivor".
Finns risk för att den här låten kan gå het på klubbarna framöver.
