Difficult to Cure

Jofan, helg har det varit. Det känns i skallen idag. "Cloud Strife frilla" och onödigt torr i käften. Måste sluta med den här rutinen att korka upp whiskeyn varje gång jag kommer hem. Nu blir det skriftlig återkoppling av kvällen, kan ju vara bra.

Kvällen var riktigt bra alltså! trots att vi blev snuvade på Anders, och Monica var sjuk...tror jag. Men vi klarade oss ändå, det måste man göra. Calle å Matte var med dessutom som bonus. Förstnämda ville definitivt se mig ta en shot 85% Absinth....ingen match säger jag. Men det sätter fart på hela kvällen och jag ska in i helvete stå i skamvrån för att jag nästan hade slut på drickbart redan vid halv tio. Skämmes! 

Sen vad är det här med att gå till krogen? Alltså, inte åka buss, taxi eller rullbräda. Halkade fyra gånger på vägen ner med finbootsen. En risk man får ta minsann. Blev mycket goa skratt iallafall. Men drygt fyrtio minuter senare har vi klarat gångsträckan som var på ca 1,7 km. (Källa: eniro.se)
Sen fick jag för mig att jag tappat plånboken, blev arg som fan och sylade iväg en nästan odrucken öl....hittade plånboken i fickan efteråt.

Krogen bara flimma förbi och vi träffar en hel del folk som vi inte umgåtts...med på länge. Så inget intressant här. 
Mycket mycket mycket folk överallt. Sen kommer minsann en del av Rockbrigaden, inryckandes Nordan, Tommy å Jonna...men sen försvinner en hel del igen....jo träffade Östman också. Sen blire några hopplösa telefonsamtal där jag inte hör mycket...Talförmåga var obefintlig...bröööl! och ...bröl? fick jag ju ur mig ett par gånger. Men ingen verkade förstå mig :(

Jag upplöser mig snabbt vid stängningsdags, försvinner ut i nattens dimma. Hem framför datorn och äter popcorn.
Lyssnar på grannens efterfest, sen kom det bara folk hela tiden, så tillslut lurade jag i titthålet för att se när hon gick ut å hämta fler folk. När grannen nästa gång kom upp med en hel drös, så öppnade jag. Tittade barskt på henne och pekade på hennes dörr "är det här ni festar så jävla hårt?", hon och hela sällskapet såg lagom förskräckta ut, och verkade tro att det hela var något slags skämt....till svar fick jag "njäääeeeaaaaa....det är det väl inte?"..."jo sa jag...men fortsätt festa på fan, det är bra" eller nåt i den stilen.

Idag är det bara dimma å dimma. Både i skallen och ute, misstänker att mannen, som kallas "Kuja" har något med det här att göra.
Nån har klottrat på huset mittemot, jävla vad fult! Måste varit den fulaste skrift jag läst. Fy så fult!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0